I lördags var jag med mitt barnbarn Elias och såg filmen Hur många lingon finns det i världen.
Filmen är baserad på Glada Hudik´s gänget som åkte iväg till New York och spelade Elvis bl.a. Men i filmen handlar det om en talangtävling i Sverige.
Det hela började 1966 med att Pär Johansson arbetade som habiliteringspersonal på dagcentret i Hudiksvall och ville att de skulle starta en teatergrupp som en del av deras dagverksamhet.
Ni kan läsa mer via länken.
http://www.gladahudikteatern.se/show/object.asp?oid=4
Filmen var uppskattad av Elias och tydligen toppar den topplistan över mest sedda film i Sverige vilket är kul.
Men roligast är ändå att folk har fått upp ögonen på att alla inte föds med samma förutsättningar och att de är också människor med känslor, behov och bekräftelse.
Det var inte många år sedan de låste in folk för att de inte klarade av att gå i skolan och hänga med som "normala" människor.
För de som har ett förståndshandikapp måste det kännas bra att även de kan få spela teater, sjunga, dansa, spela något instrument m.m.
Eller att bli sedda och accepterade som de är.
Sedan tror jag många unga människor får en annan bild av personer med förståndshandikapp.
Det fälldes en del tårar i salongen.
Och föräldrarna till dessa barn måste också uppskatta detta även om det var protester när de skulle börja.
En lättsam film jag kan rekommendera som video.
