 |
| Mother and child |
Filmen var två timmar lång men jag somnade inte. Det hade jag redan gjort på vårt möte på em på jobbet.
Är det någon som vill se den så kan ni läsa vad den handlar om nedan från Svd.
Rodrigo Garcia har föresatt sig att utreda ”moderskänslorna” en gång för alla. Utgångspunkten är Annette Benings bittra Karen som vid 14 års ålder födde en flicka som lämnades bort för adoption.
Karen kan inte förlåta vare sig sig själv eller sin mamma, som hon offrat sitt eget liv på att ta hand om – utan genkärlek. Mamman ömmar istället för hemhjälpens lilla dotter. Karens bortadopterade dotter Elizabeth (Naomi Watts) har vuxit upp till en känslokall och kontrollerande karriärkvinna som leker med männen.
Vid sidan av dem får vi följa Lucy (Kerry Washington) som inte kan få egna barn och därför bestämt sig för att adoptera. Dessutom får vi lära känna den kvinna vars barn Lucy ska adoptera. Och därifrån förgrenar det sig vidare till deras mammor tills man gång på gång förlorar sammanhanget.
Männen har däremot bara fått biroller. Något som faderskänslor tycks inte existera för Garcia. Möjligen känner män pliktkänslor om det gjort en kvinna med barn.
Skådespelerskorna Benning och Watts gör verkligen allt i sina omöjliga roller. Båda börjar som istappar, men tinar upp när de äntligen står ansikte mot ansikte med ett riktigt barn, adopterat eller ej.
En bonus är att regissören har en blandad ensemble med både vita och svarta skådespelare och att det inte görs någon större affär av det. Felet är att han inte litar på publiken, litar på att vi av egen kraft kan dra en och annan slutsats, utan redovisar allt som händer så omständligt att man går ned för räkning av ren utmattning.
