Var och såg en rysk fil för några veckor sedan.
Mycket märklig och speciell men den satte sig fast en lång tid efteråt.
Då Ryssland och Sverige skiljer sig åt på många punkter och speciellt är det stora klyftor mellan rik och fattig.
Precis som i England finns det folk som alltid lever på livets utkant och aldrig kommer få något bra liv, tragiskt.
Filmen handlar om en mamma som försöker rädda sin son från fattigdom och hopplöshet.
Själv har hon gift sig rikt och utnyttjar nu mannens pengar för att stötta sonen i hans förhållande.
Men filmen tar en märklig vändning när hon inser att hans dotter från tidigare förhållande kommer att ärva honom.
Här kan ni läsa om recensionen från Expresen
Elena är i övre medelåldern, ett barn av gamla
Sovjet och medborgare i nya Ryssland. Förr var hon sjuksköterska, nu är
hon fin fru till en välbärgad man som var hennes patient för tio år
sedan.
Deras relation är kylig. De lever i sparsmakad lyx, där han dominerar och hon med osviklig precision sköter markservicen. Hennes vuxne son, en arbetslös slashas och opålitlig familjefar, påminner om ett annat slags liv - stökigt, fattigt. Av sin mamma förväntar han sig pengar till mutor för att hennes barnbarn ska komma in på universitet.
Andrej Zvyagintsev är filmskapare i Tarkovskijs efterföljd. Han berättar sparsamt, utan pekpinnar.
Strikt realism visar vad som sker, personernas inre uppenbaras enbart genom deras handlingar. Det innebär att somligt förblir dolt och att vidden av det som händer ofta upplevs först efteråt.
Att den historia han berättar är högdramatisk framgår med fördröjning. Gradvis uppenbarar han spänningarna mellan förr och nu, mellan fattiga och rika. God eller ond är knappast frågan.
Men det står klart att perfekta brott visst är möjliga - och att blod är tjockare än champagne.
Deras relation är kylig. De lever i sparsmakad lyx, där han dominerar och hon med osviklig precision sköter markservicen. Hennes vuxne son, en arbetslös slashas och opålitlig familjefar, påminner om ett annat slags liv - stökigt, fattigt. Av sin mamma förväntar han sig pengar till mutor för att hennes barnbarn ska komma in på universitet.
Andrej Zvyagintsev är filmskapare i Tarkovskijs efterföljd. Han berättar sparsamt, utan pekpinnar.
Strikt realism visar vad som sker, personernas inre uppenbaras enbart genom deras handlingar. Det innebär att somligt förblir dolt och att vidden av det som händer ofta upplevs först efteråt.
Att den historia han berättar är högdramatisk framgår med fördröjning. Gradvis uppenbarar han spänningarna mellan förr och nu, mellan fattiga och rika. God eller ond är knappast frågan.
Men det står klart att perfekta brott visst är möjliga - och att blod är tjockare än champagne.
t
