Döden kommer ofta oväntat

 

Zakke väntar på sin tur!

Mitt lilla lodjur

Sandra väntar på vår tur

Inskrivning

Inget kul att vara i denna bur!

 
 Tänk så lite vi vet om vad som komma ska!
Här går vi och traskar i våra vanliga spår och plötsligt tar det bara slut.
När den dagen kommer vet vi inte och kanske det är bra men vi skulle kanske leva lite mer i nuet.
Jag får väl prata för mig själv.

Men i när jag åkte in med Zakke i tisdags hade jag inte en tanke på att han var så pass illa däran att han aldrig fick komma hem mer.
Jag var övertygad om att han hade någon inflammation i någon tand.
Jag har hört att nderna ofta är en bidragande orsak till djurs hälsa.
Och hur många kan borsta tänderna på en katt eller en hund?

Nu var det istället en tumör i munnen och de rekommenderade inte någon operation då det ofta inte blev så lyckat dessutom var han oförsäkrad.
Jag tog hand om honom efter att min svärson blivit allergisk.
Det som var en tröst i det hela var att jag slapp ta ställning om jag hade råd att sätta in någon behnadling.

Men tänk er själv ni åker i väg med ert djur som inte visat något tecken på att vara sjuk och sedan på plats ta ställning för avlivning!
Jag tänkte att han kan följa med hem för att skjuta upp några dagar, veckor eller månader till för att ha honom kvar MEN de kändes inte rätt heller.
För vem skulle jag egentligen hjälpa Zakke eller mig?
Hur skulle jag veta om han redan led i det tysta som katter brukar göra?

Både jag ich Sandra tyckte inte det var rätt som vi beslöt att avliva honom direkt.
Och vilken ångest jag fick över att ta död på ett levande liv.
Min makt i hans liv.
Jag tror jag gjorde det rätta med en rekommendation från vetrinären.

Det är alltid hårt att ta farväl av någon som står en nära även när det gäller djur.
Men mitt i allt elände kunde jag ändå känna en styrka i det heöa.
För vi blev så väl bemötta, Zakke var så duktig och lät sig snällt undersökas utan att bli sövd vilket de trodde de skulle behöva göra.göra

När han sedan skulle avlivas fick han först en lugnande spruta som gjorde honom trött och efter c:a femton minuter så fick han en spruta som gjorde att han dog direkt, en överdos av något medel.
Det enda som hände innan var att veterinären gjorde hål på venen men det hade hon varnat för innan hon stack och det berodde på att han var så avslappnad och då är det svårt att hitta venen.
Istället kallade hon in sköterskan som var mer van på detta

När han väl somnat in kunden man inte se att han var död för han låg så fint på pläden som de tagit in!

Att lämna honom och gå iväg med en tom transport bur kändes hårt.
När jag kom hem var inget sig likt, det kändes väldigt tomt efter honom även om jag har Doris kvar.
Men han låg alltid hos mig i soffan eller i sängen.

Dagarna efter händelsen har jag varit oväntat stabil men när man mister någon går något sönder i en och de såret läks aldrig men man lär sig att leva med det.
Även om jag tycker att döden är en naturlig gång av livet är det ändå hårt att aldrig mer få kela med honom.
Det känns tomt efter honom men livet går vidare trots allt för inte stannar världen upp för det.

Men i mitt hjärta lever du kvar för evigt.
Tack föra att jag fick uppleva dig min snälle lille katt.
Nu väntar din bror Casandro på dig, Dennis och alla andra katter.

Jag valde att få han kremerad ensam så jag kommer att få en urna som jag kan ha på en hylla.
Eventuellt kommer SanDRA

Så duktig. Här syns att han är svullen på höger sida

Lägg till bildtext

Så fint han ligger när hon klämmer på han, tar tempen m.m

Här är tumören

Mammi lugnar

Trött efter den lugnande sprutan

Pömpsig

Förberedelse

Farväl min vän

Vila i frid