En tur till Ystad

Monika & Lena

Bed & Breakfest mitt i stan

I fredags tog jag ute lite ledighet och begav mig till Ystad med mina fd. arbetskollegor Lena & Monika.
Först och främst var det kul att träffa dem då vi inte setts på en hel månad!

Dessutom var det längesedan jag var i Ystad och tycker alltid det är lika kul att åka dit.
Trots det har gått många år sedan jag flyttade därifrån så finns känslan kvar som när jag bodde dr som barn.

Jag fick visa dem runt i mina gamla kvarter där jag bodde och lekte och där vi hade vårt konditori.
Men vi fick ven fikat, shoppat och umgås.
Sedan kan man inte sticka under stol med att det är mysigare att vara där på sommaren men jag kommer åka dit många gånger till.
V hade i allafall uppehållsväder och sol men det var MYCKET KALLT och ganska blåsigt.

Men en dag att minnas för mig i alla fall.
För har de jag bara varit hemma hade det blivit det gamla vanliga.

En del av Mobergs inredning finns kvar son dessa vackra fönster

Dörr in till damrummet

Fönstret från damrummet

Utåt Hamngatan där Posten en gång låg

Fönstret in mot innergården

Lena & Monika utanför finingången"

Monika på Mariacaféet

Inne i Mariakyrkan tände jag ett ljus för mina släktingar

Lena beundrar kyrkan

Monika tar igen sig och njuter av stillheten

Fin inredningsbutik

Ankdammen

Monika avslutar med en fastlagsbulle

Pojken med cykeln, biobesök

Pojken med cykeln

I veckan var vi och såg en belgisk film som heter Pojken med cykeln och den var mycket bra.
Efter filmen var där en kvinna som tog upp filmen psykoanalytiskt men det  var mindre bra!

Pojken är 10 år gammal, han knyter fingrarna hårt sina fickor. Vi ser det aldrig, men han är en kämpe, en envis jävel som aldrig ger upp. Han vägrar acceptera att hans farsa är en vekling och lämnar sin son i sticket.

Hur ska Cyril, mästerligt spelad av Thomas Doret, kunna lita på vuxna människor när han bara haft sin far som förebild i sitt korta liv? Hur kan han göra annat än att kränga sig fast vid hoppet om att farsan lämnat något spår efter sig? Han ringer honom, men numret är urkopplat, han besöker lägenheten de delade, men den är tom och portvakten vet ingenting. Inte ens cykeln är kvar. Han biter de omkring sig, slår ifrån sig från deras grepp, springer, skriker och vägrar inse sanningen.

Bröderna Dardenne behöver inte låta Doret tala för sig, gesterna, blickarna, pojkens okontrollerade våld berättar mer än långa monologer någonsin hade kunnat göra. I Doret finner bröderna Truffauts egen Jean-Pierre Léaud, sin egen enfant terrible.

Av en slump återfår han sin cykel, den starkaste symboliken i relationen till fadern. Cykeln finns i hans DNA, utan den har hans minnen och drömmar inte längre någon mening. Det var med den han och hans far delade sina bästa stunder. Att han därför ohejdat aldrig kan sluta springa efter sin cykel och, väl på den, cyklar så snabbt ha kan, blir nödvändiga handlingar för att sky den oundvikliga sanningen om fadern.

Utan någon egentlig transportsträcka eller dötid, utan påtvingad patos eller moralpinnar, utan någon egentlig psykologi presenterar bröderna en tämligen enkel film om barndom och hur fadersrollen påverkar en vilsen pojke. Och för första gången i en Dardenne-film, lite musik, noggrant utvald, för att sätta tonen och manipulera våra sinnen. De lyckas med stor konst.

Omotiverad

Grekisk sallad

Alicia skriver bordsplanering

Räkor att skala

Grädde till pannkakorna

Som ni har märkt har det inte hänt mycket på min blogg de senaste veckorna och det är bara det att jag har inte alls haft någon motivation.
Kanske det bara är en tillfällig svacka så här års.

Det har varit en lång och trist januari med mycket regn, blåst och MÖRKER!
På jobbet blev det mycket tomt efter att många slutade den siste december.
Sedan Doris som fick avbryta sin behandling men som kämpar på och mår mycket bättre även om hon fortfarande är sjuk och har minskat en del i vikt.

Annars har det rullat på som vanligt med bio, träning, möte med vänner och sist men inte minst har jag börjat simma igen efter ett långt uppehåll.
Badet har öppnat en del så numera kör de med en avdelat 50-meters bassäng.
Så jag har varit iväg två söndagar på rad och simmat 1500 m!
Det kändes bra även om jag varit skittrött efter bad och bastu.
Dessutom har jag fått ont i mitt högra knä men kanske jag har överansträngt mig.
Elias har hängt med båda gångerna.


Roger och Nova har varit iväg och åkt skidor en vecka i Sälen och haft det jättebra.
Återkommer efter hand med hans renovering.

Min kamera har dock inte hängt med så mycket p.g.a att det är märkt för det mesta men jag hoppas komma igång snart igen.


Jag lägger in några foton från veckorna som har gått.
De första är från när Alicia och jag hade myskväll och Sandra och Carlos var på 30-årsfest.
Då var det räkor, grekisk sallad, baguette, vin/ vatten, pannkakor och sylt.
Också kollade vi bl.a på Gladiatorerna

MUMS grädde är GOTT!

Pannkakor på stekning

Gottegris