Just nu tänkter jag på alla stackars människor på Haiti som drabbades av en jordbävning 12 januari 2010.
Hela världen såg hur ett redan hårt sargat Haiti drabbades av denna naturkatastrof. Som vanligt fanns det många människor som ville hjälpa till och även från olika länder sände man soldater, läkare, räddningsarbetare, tält, medicin osv.
Visst det är jättebra och jag har för mig att det samlades in massor av pengar från bl.a U.S.A med hjälp att stora konserter med kända artister. En av dem var Wyclef Jean som är både haitisk o ch amerikans medborgare och senare trodde han kunde kandidera till president,hm.
Redan från början såg man på tv att massor av plan från hela världen landade på Haiti men att varken läkare, mat, vatten, tält m.m nådde fram till de behövande.
För tyvärr är det så i ett redan laglöst land att det inte fungerar fullt ut. Ett annat problem är att länderna som ställer upp har vissa krav och vill bestämma och det skapar naturligtvis problem att man inte kan samarbeta länder emellan.
Att landet redan var fattigt, undermåliga hus, vägar, en arbetslöshet på 80% gör det inte lättare att ornda upp allt efter katastrofen. MEN det är inte ok att ett år efter jorbävningen lider folket ännu mer.
Inte många bostäder har byggts, detta beroenden på att regeringen inte släpper mark till folket. Man får bo ovanpå rasmassorna.
Tälten som skulle vara provisoriska har blivit permanenta och måste snart bytas ut då det har fördärvats av bl.a den starka solen. Koleran har tagit ännu fler människors liv. Vatten är A&O för hela den levande mänskligheten och Inga jobb finns och laglösheten blir bara större och större. Kvinnor o barn våldas och framtiden ser mörk ut för Haitis folk.
Nu har man insett att det fortfarande är kastastrofläge och Sverige ska bl.a bistå med 100 miljoner.
Klart att vi ska hjälpa dessa människor MEN det måste bli en bättring på hur hjälpen ska fördelas för så mycket miljader man har öst in och fortfarande ser det ut som det gör.
Mycket beror på landets härskare och ledare men därför måste det följas upp. Det är beklagansvärt att allt bara rinner ut i sanden efter ett tag
Pengar är inte alltid lösningen på ett problem. Här skulle man nog behöva gå in o styra i landets inre kärna.
Jämför med Thailand efter tsunamin så fort de byggde upp delar som var helt fördärvade.
Under c:a 7år hade jag ett fadderbarn på Haiti i Port Au Prince som hette Joseph Patrick. Det var via SOS-barnbyar, jag undrar vad som blev av honom? Lever han? Blev han en bra människa, lyckades han få ett jobb. Jag hoppas att hans år på barnhemmet gav han en bättre start än vad många andra barn får det idag.
Ännu en sak som får mig att inse att jag föddes under en lycklig stjärna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar