Jag ska snart på fest till Birthe som har fyllt 50-år. Inför denna fest som ska hållas stapeln i en hyrd lokal vill jag ha något festligt att sätta på mig. Vore kanske inte så svårt med allt utbud av kläder som finns MEN för mig verkar det vara svårt.
Jag sprang på Nova i söndags och letade febrilt i timmar över något för mig men det var snålt med utbudet.
Till slut hittade jag en mönstrad kjol som var plisserat i viskos som såg fin ut. Den hade resår i midjan och ett brunt skärp som ingick. Till detta valde jag två olika toppar, en med volanger i något glansigt material som var cremefärgad och en tunn genomskinlig blus med knytband runt halsen i ljusblått.
Detta tyckte jag kunde bli perfekt för då kunde jag även ha med detta till Samos och ha på mig när Ellinor firas sin 60-års dag. Jag kunde då ha mina sandaletter i matchande färger istället.
Som vanligt orkar jag inte prova på plats så tänkte det gör jag hemma i lugn och ro.
Tågade hem med ett gott humör att nu var klädvalet löst, trodde jag.
Alltså valet av kläder var inte fel MEN på min kropp var det katastrof. Kjolen såg ut som en sådan som tjocka tanter har, snyft. Blusen med volanger flöt in i min blekrosa hudfärg. Den ljusblå var dock helt ok men då hade jag ingen kjol till.
Tänk vilket problem detta är för mig men egentligen så skäms jag över sådan triviala problem när man ser hur andra har det.
Jag gillar att titta på fakta program typ dokumentärer, kunskapskanalen och uppdrag granskning och då blir detta skrattretande. Vi kallar det ilandsproblem.
I veckan som har gått har jag sett folk som jobbat på en soptipp för att leta efter något som man kanske kan sälja i metall m.m. Tänk er att gå och rota bland sopor dag som natt. Stanken från soporna, råttorna som säkert springer runt bland benen, bakterier som gror i värmen m.m. Sådant slit för nästan ingen lön.
Sedan såg jag kvinnor som åker till rika länder ( bl.a Bahrain, Qatar m.m) för att bli "hembiträden". Allt för att tjäna pengar för att kunna försörja sin familj där hemma. Mångas arbetssituation är dock fruktansvärda och oftast tas deras pass ifrån dem direkt och några rättigheter har de inte heller. Bryter de kontraktet får de inte sin hemresa betald så de blir fast i ett rent helvete ibland. Många blir misshandlade, utsatta för övergrepp rent sexuellt och en del får knappt mat men jobbar i snitt 15-20 timmar!
Allt för att kunna överleva att rädda dem som är kvar i hemlandet.
Lika dant är det för många thailändska kvinnor som väljer män från andra rika länder. De visade ett samhälle i Danmark som hade jättemånga kvinnor från Thailand som gift sig med dansakr och fått ett bättre liv. Men hur många av dem kunde känna riktig lycka? Varför lämnade de sitt land? Många gör valet för att andra ska få et drägligareliv där hemma. Kunna äta sig mätta, kunna gå i skolan kanske slippa prostituera sig m.m
För många handlar livet om en ständig kamp om att överleva. För dem är inte varken mat eller husrum självklart. Mänskliga rättigheter, fri skolgång, läkarvård mm något som inte självklart för alla.
Det är intressant att se hur andra har det, förståelsen i världen blir lättare att förstå. Att vissa väljer våldet är dock tragiskt men kanske blir det så när förtrycket, svälten, övergrepp, krig och fasa blivit en vardag.
Men hur hjälper vi människor som inte har en sund statsmakt? Att det mest primära som livet egentligen går ut på är självklart i alla länder. När makten sitter på allt kapital och låter folket lida?
Kanske terrorattacken i Moskva beror på att Kaukasus varit förtryckt under många år.När man ser program från dessa länder kan man förstå att hatet växer starkare än hoppet och kärleken.
Så till syvende och sist så är mina klädproblem ett riktigt ilandsproblem men för mig kvarstår problemet,ha,ha
Det kanske får bli mina svart kostym och en snygg topp till?
